|
STOLTA FÖRÄLDRAR ÄR
S*TALLKATTENS IRISKA ELIZAROVNA OCH S*ZIMAS GOLIAT
SNART DAGS
Nu börjar snart nedräkningen. Ska bli sååå roligt att möta de nya liven och se vilka de är.
Vilka färger och kön de har, men framförallt vilken personlighet de har. Att jämföra
likheter mot olikheter, se om någon liknar mamma eller pappa eller rent av båda.
Är i alla fall säker på att det blir fler en en den här gången. Har kännt hur det har
sparkat på båda sidor samtidigt. Även om det bara blir två så är det en bonus med tanke
på vår förra kull. Iriska längtar nog också eftersom hon verkat må illa i stort sett hela tiden.
Ännu så länge har ingen bolåda varit intressant så vi får se vilken hon väljer.
Vill inte hitta bebbarna på något kallt golv i en hörna eller i rena tvätten eller något annat
kattvänligt men inte människovänligt ställe. Där är vi inte riktigt överens.
Håller i alla fall tummarna för att allt ska gå bra.
ANLÄNT
Nu är de äntligen här. Två underbara gullungar. De föddes i går den 13/1-09 enligt tidtabellen på dag 65.
Iriska är en stolt mamma som tar väl hand om dem även om det var lite förvirrande när de föddes.
Den första att göra entré var killen som kom ut utan att jag märkte något. Han föddes så diskret så
jag hade inte märkt något om inte Iriska ropat på mig och undrat "vad är det här".
En röd krabat eller är han kanske creme eller är han röd med silver. Det får tiden utvisa.
Å vad svårt det var med röda katter att bestämma färgen. En cool kille som tar allt med ro, nästan...
Sedan var det dags för nästa och med det slut på friden. Ut kommer en svart tjej med vitt och talar om
att nu är jag här. Inte många som kunde missa det. Röstresurser har hon den lilla och vet vad hon vill.
Hon har redan talat om för sin bror vem som bestämmer i bolådan. Inte är det han i alla fall.
Sina namn får de när vi alla lärt känna varann lite bättre. Så tills vidare heter de killen och tjejen.
1 VECKA
Nu har första veckan i deras liv passerat. Dags för nya bilder trodde jag. Lockade bort Iriska för att ta
veckans bilder och upp med killen. Knäpp nu då dumma kamera, det blir en kanonbild. Trodde jag!
Batterierna är urladdade. Snacka om antiklimax. Så bilder kommer så fort batterierna är laddade.
Iriska är en kanon mamma. Lite trassel i början bara då hon fick mjölkstockning. Hon vaktar fortfarande sina
barn noga och lämnar dem inte många minuter. Igår var första gången hon en kort stund låg utanför bolådan.
Tänk att man redan ser deras olika personligheter. Tjejen är pappa upp i dagen. Inte bara när det gäller färgen.
En riktig tuffing som ser till att ta för sig i livet. Älskar mat och ser ut som en boll med fyra ben. Det har
också visat sig på viktkurvan. Hon har gått om sin bror med hela 30 gram efter en vecka. Hittar brorsan en bra
tisse så är hon genast där och knuffar bort honom. Flytta på dig! Den är min. När man äter så mycket går mycket tid
åt till att sova. Hon skriker fortfarande som en mistlur när hon vill något. Ögonen har hon fortfarande inte öppnat.
Sedan har vi killen, mammas pojke och lika nyfiken som hon är. En cool kille som finner sig i syrrans boss fasoner.
Inget att hänga läpp över. Det finns så mycket spännande i livet att upptäcka. Har inte tid att sura över att bli bortknuffad.
Det är bara till att leta upp en ny tisse. Gäller att äta precis lagom så man inte blir för mätt. Då somnar man bara och
hinner inte kolla in vad som gömmer sig i hörnorna av bolådan. Mamma tycker att han borde hålla sig på mattan och
kommer få fullt upp med honom framöver för det har hon redan. Han har redan börjat småprata som mamma gör och
berättar hela tiden vad han upptäcker på sina utflykter i bolådan. Han har inte heller öppnat sina ögon ännu.
2 VECKOR
Tänk att redan 2 veckor av deras liv har passerat. Ännu har de inga namn men jag har några som jag går och tänker på.
Så mycket har redan hänt. Både har öppnat sina ögon, lillan i onsdags och lillen i fredags. De har blivit mycket rörligare
och t.o.m. tjejen har börjat utforska bolådan. Hon har insett att det finns annat här i livet än att bara dia och sova.
De är sååå himla söta när de kravlar runt och tränar på att använda sina ben och hålla upp huvudet.
Sista dagarna har de blivit så skickliga att de redan försöker ta sig ut från bolådan. Något mamma Iriska inte uppskattar.
Iriska känner sig ändå tryggare och har mer och mer börjat ligga korta stunder utanför bolådan.
De växer så det knakar så bolådan början redan bli trång. Men mamma tillåter mig inte att flytta familjen till en större låda.
Deras lilla krypin räcker gått och väl tycker hon. Härom dagen såg jag att de försökte brottas med varann. Inte så framgångsrikt
men de har i alla fall upptäckt att man kan ha roligt tillsammans och inte bara sova ihop. Mammas svans är också
roligt att försöka fånga när man ligger på rygg men det är nog mer tur än skicklighet om de lyckas. Och när mamma tvättar
dem är det roligt att försöka boxa på mammas nos vilket hon tar med ro. De ligger mer och mer på rygg och utforskar sina
tassar och viftar efter allt som kommer i närheten, eller också försöker de bara fånga sin egen tass. Har även sett ett litet
försök att tvätta sig själva. Men än så länge får mamma sköta om den biten.
Man märker även att de nu är mer intresserade när man själv närmar sig bolådan och helt orädda undersöker vad det är.
Även fast de inte ser så tydligt ännu smälter man när de tittar på en med sina underbara ögon och näpna anskiten.
3 VECKOR
Tiden går alldeles för fort. Idag fyller gullungarna redan 3 veckor och är inte små bebisar längre. För varje dag som går
blir de bara underbarare och mysigare. Nu kommer den tid när man inte får speciellt mycket annat gjort.
Vem kan hålla på med tråkig städning när man kan ägna sin tid åt dessa små charmtroll och bli helt förtrollad av deras upptåg. Det händer hela tiden nya saker i deras utveckling och tiden går alldeles för fort fram och man börjar redan tänka på att det
inte dröjer länge innan de ska flytta till nya hem. Fast ännu har vi tid på oss att lära känna varann.
Veckans kullbild och övriga kort var inte lätta att ta den här veckan. De har nu upptäckt att man kan springa med varierande resultat. Många kullerbyttor blir det på vägen. Så när matte ska ta kort så rusar de i 190 rakt mot mig och kameran.
Jippi! Här kommer vi, matte! Många är ansiktsbilderna som blivit alldeles för ljusa eller suddiga. Eller bara en eller annan kroppsdel. Nu har de också börjat känna igen mig och sitter där med bedjande ögon och vill bli upptagna ur bolådan.
Brottningsmatcherna blir längre och de har kommit på att man kan börja bita och gnaga på varann utan att något blir skadad.
Iriska valde själv att flytta in i den stora bolådan dagen efter de fyllt 2 veckor. Här har hela familjen mera ytrymme och
ungarna mer plats att busa och träna på. Och det behövs. Som jag misstänkte finns det en liten buse och filur innanför
deras oskyldiga uppsyn. Speciellt killen är ett riktigt busfrö. Mamma har redan full upp med att lära honom vad som är
tillåtet eller inte. Lilla fröken ligger inte långt efter men hittar inte på lika mycket bus ännu.
Nu har de också blivit nyfikna på världen utanför bolådan. Ska bli så spännande att forsätta följa deras upptåg.
4 VECKOR
Nu har gullungarna/busarna blivit 4 veckor. Äntligen ska jag presentera deras namn som pappa Goliats familj har valt.
Namnen har funnits där hela tiden sedan de föddes men jag ville vara säker på att de verkligen passade först.
Namnen är hämtade ur filmerna Pirates of Caribian. Killen har fått sitt namn efter piraten och spellevinken JACK SPARROW.
Lilla fröken har fått sitt namn efter piratskeppet BLACK PEARL. Både namnen är väldigt passande. Jack är en filur, charmör
och drömmare och rövar hjärtan på löpande band. Pearl är en liten pirat som rövar allt hon bara kan. Både tissar och leksaker
från brorsan och hjärtan från oss andra. På magen har hon en vit fläck som ser ut som en pärla. Båda är fulla av upptåg och sätter mammas tålamod på prov mellan varven. Även mitt när jag blir en levande klätterställning. Så nu har jag klippt klorna för första gången, så förhoppningsvis kan de inte klättra upp på mina ben lika lätt. Förra veckan lärde de sig att springa och nu kan de redan klättra upp på mina och andras ben och varhelst de vill komma upp. Det finns ju sååå mycket spännande att upptäcka och den stora bolådan bodde de bara i 2 dagar. Nu har de hela kattrummet att springa runt i och mellan varven får de komma ner i vårt
TV-rum för att vara med hela familjen. Än så länge finns det för mycket spännande saker där för att de ska vistas där utan uppsyn från oss människor. Mina kattunge barriärer som jag försöker bygga upp tar de sig snabbt över. Har inte lyckats få husse att bygga en katthage så mina stopp har inte en chans. De har avmaskats för första gången vilket som vanligt inte var någon hit.
Fy, blä, försöker du förgifta oss, mamma hjälp! Något vidare intresse för mat har de inte visat ännu men äter gärna kattungemjölken. Alltid ett steg till att börja med vanlig mat och att äta från tallrik. Lilla Pearl som inte alls är liten,
utan stor och grov föredrar ändå mammas mjölk. Ännu så länge undersöker de bara kisslådan nyfiket och har inte riktigt
förstått vad den är till. Men det brukar gå fort så vilken dag som helst så vet de vad man gör där.
Lite besök har de också haft men inget är ännu bestämnt eftersom de flesta ska kolla om de tål de små liven först. Ändå bra
så de lär sig att hanteras av olika människor. De är inte rädda utan trygga med nya människor och mamma Iriska låter
dem gärna gulla med hennes ungar även om hon var lite orolig första gången.
5 VECKOR
Ytterligare en vecka har gått i raketfart. Utvecklingen går så snabbt att jag knappt hinner med. Insåg precis i kväll att de
redan blivit 5 veckor och att jag helt missat att ta veckobilder. Det får bli morgondagens uppdrag för det är inget man gör
på en kafferast. Det var svårt redan förra veckan och nu vet jag inte om min slöa kamera hinner med innan de sprungit vidare.
Fast ärligt ska jag väl erkänna att det inte bara är kameran som är slö och inte hinner med. Nu har de fått tillgång till hela vårat TV-rum vilket mamma Iriska inte alltid uppskattar. De far runt som små virvelvindar åt olika håll eller jagandes varann och hon har fullt upp med att kolla att de inte ställer till allt för mycket bus och farligheter. Lyder de inte mamma ropar Iriska på mig för att få hjälp med att t.ex. plocka ner dem från något mer eller mindre lämpligt som de klättrat upp på. För finns det något roligare än att klättra, springa, busa, brottas och upptäcka världen. För att inte tala om att undersöka allt spännande som de inte haft tillgång till tidigare. Men mitt i leken kommer John Blund och de små vildbasarna blir små goa, ljuvliga missar som somnar rakt upp och ner. Fast det bästa stället att sova på är tillsammans med mamma eller varandra. Fast ett varmt och mjukt människoknä eller famn är också bara helt underbart att ta en tupplur i. Nu söker de aktivt kontakt själva och vill gärna bli upptagna eller kelade och lekta med. De har också lärt sig att det vankas mat när matte ropar och kommer med tallriken, i alla fall oftast om de inte har något annat som är viktigare för sig. Speciellt Jack hälsar alltid med ett mjau när man kommer och tittar bedjande på en. Och inte kan man stå emot den sammetsblicken. Jag ger mig direkt. Han är en riktig myskisse som nästan ser helt drogad ut när man tar upp honom i famnen. Direkt börjar ögonen gå i kors och det ser ut som om han ska somna vilken sekund som helst. Men det är lika roligt att ligga på ryggen i någons knä och försöka fånge att finger eller en leksak. Under leken tittar jag in i hans så kloka blick som är så lik farfar Tanners. Och lilla Pearl som fortfarande är störst och tuffast med sin härliga look kommer också gärna upp i famnen men inte när benen är fulla av spring och bus. Då finns det viktigare saker att göra. Men när tröttheten faller på så är det så mysigt att komma upp i famn och bli gosad med tills hon faller i sömn. Hon är så fin och har ett så underbart ansikte och uttryck att jag inte kan se mig mätt på henne men det gäller att passa på när hon sover. Båda gillar att sova nära, nära under hakan och vid halsens värme gärna intrasslade i mattes långa hår. Mmmm.... tycker även matte. Båda har visat sig ha ett helt underbart temperament även om de är olika i sättet. Trygga småmissar är de båda två som tar det mesta med ro.
Idag har Lotta Grapensparr/Clarellis varit här igen. Nu när Jacks päls vuxit och blivit längre så har vi kommit fram till att hans färg är SIB ds, röd smoke, vilket betyder att han är solid röd med silver. Så det är vad som kommer stå i stamtavlan. Skönt att äntligen få klarhet så jag kan ansöka om stamtavlor på de små liven.
6 VECKOR
Halvtid! Insåg precis att halva tiden som vi får rå om dem redan har gått! Om lika många veckor ska de flytta till nya hem och glädja sina ägare istället för oss. Och jag kommer inte längre att vara med om deras upptåg varje dag. Får passa på att ta tillvara tiden som är kvar och njuta ordentligt. Och roligt har man när man sitter och tittar på deras upptåg och bus. De utvecklas så fort och har nu fått upp farten ordentligt på sina små ben. Tänk att två så små och söta kissar kan låta som en hel elefantflock när de jagar varann över golvet. Många är pipen när någon av dem biter den andre för hårt. Mamma Iriska låter dem hållas och de får reda ut syskonbråken utan hennes medverkan. Däremot gillar hon inte när de ger sig ut på farligheter, även om hon släppt en hel del på bevakningen bara mot förra veckan. De har betydligt mer kontroll på sin kropp nu än vad de hade för en vecka sedan.
De hoppar redan ner för soffan och ibland även från soffbordet. Ännu har de inte kommit på att en katt alltid landar på alla fyra.
Men det kommer vilken dag som helst. Klättra har de också blivit bra på och det gillar varken Iriska eller jag. Rackarna har inte riktigt koll på vad de klarar av eller inte så många gånger får man rusa fram och rädda dem i sista sekund. Så det är inget fel på
självförtroendet i alla fall. Fortfarande är Pearl den tuffaste av dem och Jack lite mer lugn av sig. Jack har en ny passion här i livet. Mat..... Pearl är inte lika förtjust om det inte är rå köttfärs förståss. Då äter båda så de nästan ser ut att spricka.
Så nu går Jack om Pearl på viktkurvan regält vilket även syns med ögat. Han ser större ut i kroppen precis som han ska eftersom han är kille. De har smakat lita allt möjligt i veckan men godast var nog Creme fraiche med kaviar i,mums...
Pearl hittade en till favorit. Laktosfri mjukost. Det var sååå himla gott att hon fösökte stjäla Jacks smakbit genom att slicka honom i och runt munnen. Vet inte om hon lyckades men någon liten extra smula fick hon säkert vår lilla busa.
Leksaker blir bara roligare och roligare men det är nog ändå roligast att busa med varann eller med mamma. Fast hon fuskar alltid och börjar tvätta mitt i leken vilket inte alltid uppskattas av busarna. Sedan har de haft flera besök som vill kolla om de tål dem.
Vi hoppas att testerna går bra då båda har hittat bra familjer att flytta till, men som bekant vet man aldrig med allergi. Så det gäller att testa flera gånger innnan något blir bestämnt. Annars får vi leta vidare. Det går jättebra med främmande människor. Flera som orkar leka och busa med en för att inte tala om alla varma goa famnar som man kan sova i när man blir trött.
Det är så skönt att se hur orädda de är och villigt kryper upp i en främmande famn för en tupplur.
7 VECKOR
Nu går det undan. Allt går i raketfart. Varför gå sakta och försiktigt när man kan flyga fram över golvet. Deras ben virvlar
på som värsta trumpinnarna. Nu är det inte mycket som stoppar dem och de tar sig minsann fram och upp överallt.
Varje kull hoppas man att det ska dröja länge innan de börjar klättra överallt. Samtidigt vill man att de ska utvecklas så
mycket som möjligt innan de flyttar till sina nya hem. Inser att det inte går ihop. Nu brottas de med varann betydligt mer
hårdhänt och oftare än tidigare.Man ser verkligen att de lekar med varann mycket mer än de gjorde förrut. Många blir
skratten när de rusar över golvet och jagar varann. Helt plötsligt stannar någon av dem och hoppas jämfota på alla fyra för
att helt plötsligt göra en göra ett hoppanfall mot den andre. Helt plötsligt blåser de upp sig med skjuten ragg och försöker
låta JÄTTE farlig. Akta dig, ser du inte vad stor och farlig jag är. Det låter mer som en liten mus som piper än ett varnings
ropp från en katt. Inte underligt att man inte kan låta bli att skratta mellan varven. Vem behöver TV när man har kattungar?
Maten går bättre och bättre och Jack han äter allt man ställer fram, utom torrfoder. Men det kommer det också. T.o.m. Pearl
som inte velat äta så mycket mer än köttfärs, kokt fisk o KMR har nu hittat en mat som duger. Köpte RC nya mjukmat för babykatt. Mums tyckte båda två, även mamma Iriska uppskattade den mycket. Lite för mycket eftersom hon gärna äter upp
den för kattungarna som jag har ställt fram för att räcka över natten. Enzo har visat mer och mer intresse för att leka med
Jack o Pearl men de är inte så roade ännu. De håller fortfarande på att lära sig att mamma inte är farlig när hon gör sina
busanfall. Stackars Enzo fattar inte alls varför de både fräser, morrar o spottar när han bara försöker leka med dem.
Konstiga kryp ser han ut att tycka. Det har varit en del testbesök den här veckan också med varierande resultat.
Lika roligt varje gång någon klarar av dem som det är tråkigt när någons dröm slås i spillror.
8 VECKOR
Redan 8 veckor! Nu börjar det kännas i maggroppen att de inom en allför kort tid ska flytta till nya hem.
Tänk att man blir så kär i varenda en av kattungarna och att det kommer kännas lika jobbigt varje gång de flyttar
hemifrån. Men alltid har det varit någon som tagit en speciell plats i hjärtat. Jack! Vi två har funnit varann på det där
lite extra sättet som alla säkert känner med en av sina kattungar men som man egentligen inte vill tänka och absolut inte
säga högt. För även om han tagit en speciell plats så har lilla Pearl också sin plats. Men även kattungarna väljer och
Pearl har den senaste veckan helt klart visat att hon tycker bäst om lillhusse Andreas som inte är så himla liten längre, 15 år.
Hans knä eller famn är absolut bäst att sova i när hon är trött. Nu går det till livligt värre. Ibland vågar man nästan inte
titta när de far fram. Matskålar far all världens väg, och inte bara de föresten, när det busas som värst. Pearl ska naturligtvis vara allra högst upp i klätterställningen men är ju inte riktigt lika duktig på att klättra ner som upp ännu. Har lyft ner henne
så många gånger att jag nu gett upp. Jack tycker däremot att vår öppna trappa upp till sovrummen är jättespännande att
klättra uppför. Vad finns där uppe tro? Han ser både oss tvåbenta och fyrbenta försvinna dit upp. Så något värt att undersöka
bara måste det finnas där uppe. Hualigen. Så nu har vi lagt en madrass under trappan ifall olyckan skulle vara framme så inte
fallet blir för hårt i alla fall. Hoppas att den ska slippa komma till användning annat än att ligga och mysa eller sova på
naturligtvis. De börjar lystra till sina namn och kommer oftast när man lockar på dem. I alla fall när det är dags för mat.
Då spelar det ingen roll hur roligt de har, de kommer springande på studs. Mums... mat!
9 VECKOR
Nu har vi haft förmånen att rå om Jack o Pearl i hela nio veckor. Man undrar vart tiden tagit vägen. Den bara flyger bort.
Utvecklingen går i raketfart och jag tycker att de lärt sig något nytt så fort jag vänder ryggen till. Har fått delat på
gracerna den här veckan eftersom Charro har fått sina ungar. Det bästa vore förståss om Jack och Pearl redan hunnit
flytta till nya hem innan Charros bebbar kom. Men damerna behagar som bekant inte löpa när man själv vill.
Pearl har den här veckan hittat en ny lekkamrat. Allas vår Enzo. Ååååh vad roligt det är att jaga honom, och bli jagad!
Jippi!.. Kom igen Jack, häng på..... Mattorna ligger i stora knöliga höger efter deras framfartoch torrfodret far all
världens väg. Tänk att förra veckan tyckte de att Enzo var läskig när han gjorde sina försök att leka med kattungarna.
Nu är han bästa lekkamraten. Mamma Iriska tycker det går för vilt till ibland men är gärna med i leken hon också. Nu har
de tagit sig över mitt sista stopp och är nu överallt och lite till. Vi är inte riktigt överens om att man inte får vara på
köksbordet. Det är svårt att vara bestämnd och se arg ut när de tittar förvånat på en med sina underbara ögon när jag
fyar dem. Helst vill jag bara börja pussa och gosa med dem men det gäller att vara ståndaktig. Hur många vill ha en katt som springer mellan tallrikarna. Inte jag i alla fall... Jack har äntligen insätt vad gott det är med torrfoder. Alldeles av sig själv.
Helt plötsligt hörde jag hur han stod och knaprade. Hurra... Nu väntar vi bara på Pearl som gärna kollar vad Jack gör men
vill INTE äta torrisar ännu. Men det kommer. Hon har ju hela tiden varit senare med maten så jag är inte orolig. Tids nog så.
Den här veckan ska vi åka till veterinären för första vaccineringen. Håller tummarna för att det går bra.
Pearl kommer att flytta hem till Karin som bor i Stockholm där hon med all säkerhet kommer bli en bortskämd liten dam.
| 