|
TILL START
NYHETER
OM ZIMAS
VÅRA KATTER
PLANER
KATTUNGAR/TILL SALU
TIDIGARE KULLAR
KATTER I VÅRA HJÄRTAN
GALLERI
LÄNKAR
GÄSTBOK
|
STOLTA FÖRÄLDRAR ÄR
TALLKATTEN IRISKA ELIZAROVNA o MOJA OTRADA BATIST
VÄNTANS TIDER
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
Men så känns det nu i alla fall. Har längtat så efter att få
ett gäng gullungar här hemma igen men mycket har kommit i vägen.
Bl.a. och först och främst att Iriska inte kommit i löp så klart.
Sedan har vi flyttat och det har tagit massor av tid.
Så det har varit lika bra att hon inte löpt. Nu går vi här
och väntar... och väntar... och väntar... inget annat kan vi göra.
Men snart så kommer de.
NU ÄR DE ÄNTLIGEN HÄR!
Och så kom de då äntligen. Iriskas andra kull och vår femte.
Precis som hennes förra kull är de två, och en av varje.
En röd kille och tjejen är en blåsköldpadda.
Matvrak båda två så det är tyst i bolådan. Inte utan att det ser
ut som de ska spricka, speciellt killen som ser ut som en spärrballong!
Iriska har mjölk till ett helt fotbollslag...
Naturligtvis är de alldeles fantastisk, underbart söta och fina.
Att det skulle bli två var jag nästan säker på då hon inte gick
upp så mycket i vikt.
Jag ska ärligt erkänna att jag var lite nervös då de flesta av
våra kattförlossningar här hemma varit lite speciella.
Men inte behövde jag oroa mig.
Iriska skötte allting själv hur bra som helst. Det enda jag behövde
göra var att hålla sällskap och att bädda torrt i bolådan, hålla koll
på födelsetiden och väga bebbarna.
Nu ska det bli spännande att se vilka filurer som gömmer sig
bakom deras fortfarande slutna ögon.
1 VECKA
Nu har redan första veckan gått. Den mesta tiden har kattungarna
sovit och ätit. Det går åt mycket energi för att växa.
Men redan gör de små utflykter i bolådan. Vad finns på andra sidan
mamma tro? Fast fort ångrar de sig och kryper intill mamma för att
tanka värme och trygghet. Är mamma iväg ligger de tätt tillsammans
för att söka värme och närhet hos varann.
 
Iriska är sååå duktig och pysslar om sina små. Det är inte långa stunder
hon lämnar bolådan. Hon har uppforstrat mig till sin lydiga betjänt att
servera maten i bolådan. Inte kan man äta fast matte har ställt maten
precis utanför. Vad tror matte egentligen....
Nej, mycket bättre att matte serverar den nära, nära så hon slipper
lämna sina bebbbar mer än i nödfall.
Hon har också lärt mig att komma när hon kallar för att hålla sällskap.
Antagligen blir der det lite trist att ligga där i lådan hela dagen eftersom
hon gillar när det händer saker.
Fast de är så små och mest sover hela tiden kan man sitta i evigheter
och bara titta och njuta av småttingarna. Tiden bara flyger iväg.
Helt plötsligt vaknar någon av dem till och börjar utforska sina tassar.
Fast de är så små vet de redan vad man ska göra och de gör tafatta
försök att tvätta sig.
Ibland lyckas de riktigt bra med tasstvätten, men helt plötsligt
kommer John Blund och de somnar med tassen i munnen.
Viljestarka och envisa verkar de vara båda två. Och det är väl tur
att ingen av dem blir undanskuffad. Blir alltid lika furundrad varje
gång att de alltid vill ha samma tisse när de diar.
De har "bara" åtta att välja på och man tycker att när de bara
är två borde det räcka och bli över. Men inte då....
Nu ser det i alla fall ut som att de har hittat SIN tisse.
Fast det hindrar inte att man ändå ska buffa och knuffa på sitt syskon.
2 VECKOR
Så har två veckor gått. Mycket har hänt och utvecklingen går snabbt.
Båda har öppnat sina ögon. Honan var först att se världen och hennes
bror tog lite längre tid på sig. Han nöjde sig med att öppna ett öga i
taget, varför ha sån brådska för?
Sedan har de fått flytta in i stora bolådan. Det började bli alldeles för
trångt när lusten att utforska stora vida världen blev större.
Växer gör de så det knakar. Speciellt hanen. Han har en gluppande aptit
och har den här veckan dragit ifrån viktmässigt hela 60 gr mera än honan.
Han är en stor kille med stort runt huvud och kaftiga tassar. Dem tränar han
så fort han får möjligthet både genom att gå även om det mest vinglas omkring.
Men även när han busar med mamma eller sin syster. En riktig liten grabbig filur
som redan hittar på bus vilket mamma Iriska inte alls gillar.
Fast det utesluter inte att han är en riktig liten gokisse som redan tycker om
att bli gosad med på magen.
 
Lilla fröken är näpen som få, även hon är jättefin om än mindre än sin bror.
Men så är hon en liten prinsessa. Ställer inte alls till med bus, ännu ska kanske
tillägas och kryper gärna in under en filt i stället eller bäddar in sig i mammas
mjuka varma svans och tar en tupplur. Naturligtvis tränar hon också på att gå
och springa med varierande resultat. Men låt inte skenet bedra.
Röstresurser har hon i vilket fall och om det inte passar så skriker hon som en
hel mistlur. Genast kommer både mamma och tant Charro för att kolla
vad elaka matte gör. Fy matte... sluta genast upp med det där!
 
3 VECKOR
Den här veckan har gott så fort men ändå så sakta. Mycket för att jag var sjuk och
smittade Iriska som fick problem med mjölken. Fast jag tvättade händerna så noga
och använda Alsolsprit efter konstens alla regler. Så jag fick stödmata ett par dagar.
Det gäller att hålla det på en lagom nivå. De får inte bli slöa så de inte orkar dia
och inte gå ner i vikt men ändå inte bli för mätta så att de inte vill dia och få igång
mammas mjölk igen. Lite Moment 22 blir det.
Men både Iriska och jag kryade på oss och allt blev som vanligt igen och mjölken
kom tillbaka. Skönt!!!
Namn har de fått också. Eragon och Saphira. Helt plötsligt var det bara solklart
vad de skulle heta. Båda gör skäl för sina namn och namnen känns verkligen bra.
Som ni kanske sett har de fått sina namn från trilogin Arvtagaren.
Mera om det kan ni läsa på deras kullsida.
Nu börjar man mer och mer se vilka individer de är.
Eragon är tuffingen som redan ger mamma Iriska fullt upp. Varför komma och
äta när man kan hitta på massor av bus istället. Eller ligga still när mamma vill
hålla på med tråkig tvätt, Bläää.....
Nej full rulle ska det vara, så mycket att utforska. Så gott det går när man
fortfarande håller på att lära sig använda sina ben och kropp.
Fast lika roligt som bus är det skönt att krypa ihop med mamma eller Saphira och
sova för att orka ge sig ut på nya äventyr.
 
Saphira den sköna och skötsamma. Inte ger hon mamma lika mycket huvudbry som sin bror.
En fin flicka som funderar en hel del och tittar hur mamma gör för att lära sig.
Lite mer försiktigt av sig men nog finns det massor av bus i henne också.
Bara hon kollat först att inget farligt är på färde. Hon finner sig i sin brors attacker
och försvarar sig med bravur. Då är man minsann inte så försiktig längre.
Akta dig brorsan. Här kommer jag....
Älskar att ligga hos mamma eller Eragon att sova. Men det är minst lika skönt att
krypa in i en filt och sova sin törnrosa sömn alldeles själv.
 
4 VECKOR
Så har fyra veckor redan försvunnit. Tiden går så fort. Nu är det full rulle!
Bolådan är ett minne blott... i alla fall för att hålla dom inne i. Jag som hela
tiden trodde att det var vår lilla busunge Eragon som skulle komma över kanten
först fick helt omvärdera lilla Saphira. För vem väckte mig halv fem på
morgontimmarna med ett litet ynkligt men samtidigt stolt mjau....
Saphira hängades på kanten i bolådan. Eragon satt nedanför och undrade hur
hon kommit dit. Så det var bara till att ställa i odrning katthagen så fort det
bara gick. Efter lite mera sömn såklart.
 
Båda tyckte lekhagen var sååå spännande och vad var det i den där lådan i hörnet
som matte ställt dit. Går det att äta tro? Jasså, inte det.... undrar vad den ska
användas till? Varken matte eller mamma Iriska tyckte om att de åt av sanden.
Men där var vår lilla buspojke först med att förstå att man skulle kissa i lådan.
Duktig pojke! Bara någon dag senare förstod även Saphira vad den användes till.
Mamma Iriska är med ock kollar att allt går rätt till och om det behövs skottar
hon efter dem.
Nu har de också mera leksaker som undersöks noga. Hmmm.... bollen bara rullar
iväg när man puttar på den. Varför blir det så?
Men roligast av allt var nog att få mera plats att springa på. Fort börjar det gå nu.
En annan rolig sak var att vi tvåbeningar får plats och våra ben är roliga och spännande
att klättra på. Mindre roligt tyckte vi med vassa klor så det var dags att klippa klorna.
Vissa leksaker var dessutom lite läskiga i början men det gick snabbt över.
Kanske ändå roligaste leksaken är varandra, eller mamma, för att inte tala om
mammas svans.
 
Sedan har de passat på att bada i vattenskålen och tagit ett litet smakprov mellan
varven. Mammas mat är inte alls intressant. Fortfarande så är mammas mjölk bäst.
Och så har de fått börja smaka mat. Köttfärs och kokt fisk är bara sååå gott.
I alla fall om man heter Saphira. Hon bara älskar det och står med tassarna i tallriken
och darrar av upphetsning när hon äter.
Eragon är lite mera trögstartad. När han väl kommer igång så går det sådär.
Fast helst så ska matte mata honom och hålla maten i sin hand. Annars tittar han på
tallriken och sedan på mig och tassar på min hand för att jag ska förstå att jag ska
mata honom! Hallå matte....
 
|
